Som säsongsavslutning denna konstiga sommar åkte Bromma IF till Göteborg och Slottsskogsvallen för att springa Stafett SM 12-13 september. En tävling som normalt brukar öppna säsongen och inte avsluta den. Vi hade med oss tre lag som skulle göra totalt 5 starter.

Senast Bromma IF tog medalj i ett stafett SM var 2013 då P15 tog silver i 4x100m. 2011 tog F19 silver i 4x100m och 2009 var senast Bromma IF hade flera lag som tog medalj, då F17 tog guld i 4X100m, M22 brons i 4x100m och F!9 brons i 3x800m. Så i modern tid har vi inga större framgångar i ett stafett SM att skryta om. I år visste vi att vi hade ett ruskigt starkt P15 lag i 4x80m. Siktet var helt klart inställt på en medalj, men vi visste samtidigt att Malmö AI på pappret hade ett snabbare lag och att ett guld skulle bli svårt att knipa. Vi hade även med ett P17 lag som skulle springa både Svensk stafett (100m, 200m, 300m och 400m) samt 4x100m. Samt ett F17 lag som skulle springa samma två stafetter.

Vi lämnade klubbhuset på Stora Mossens IP i två minibussar på fredagseftermiddagen och stämningen var ruskigt god. Sannolikheten att våra 14 aktiva i tre olika lag skulle komma hem helt utan medaljer kändes väldigt liten.

På lördagen började tävlandet med att P17 och F17 sprang sina försöksheat i den svenska stafetten. Regnet föll och det var höstkallt och rått i luften. I killarnas lag gjorde vi en specialare och lyfte upp Babu Badjie (P15) som fick springa 300m i försöket, allt för att spara vår snabbaste långsprinter till en eventuell final. Tyvärr nådde vi inte en finalplats för killarna. Vi hade inte hundradelarna på vår sida och slutade som 9:a i försöksheaten. Något som taggade grabbarna som sa ”i morgon, i morgon då ska de få se…”

Tjejerna däremot hade hundradelarna på sin sida och tog sig vidare till finalen. En final som genomfördes bara någon timme efter försöksheatet. En final som verkligen satte coachernas nerver på prövning. Efter de tre första sträckorna genomförda så såg det svårt ut att nå en medaljplats. Louise Eliasson som skulle springa den avslutande 400-ingen växlade som 4:a, och på den bortre långsidan och i sista kurvan blev hon inlåst i innerkurva, med totalt tre löpare framför sig och en utanför. Men Louise är det bästa vapnet man kan sätta i en spurtduell. Hon fick jobba sig hela vägen ut på bana 4 i början av raksträckan. Guldet låg långt framför henne nu, men med 40 meter kvar så sprang 4 löpare axel mot axel och slogs om silverplatsen, som Louise hade bestämt sig för att ta – vilket hon såklart gjorde! Den första stafett SM medaljen sedan 2013 var nu säkrad, i form av ett silver i F17 svensk stafett. I laget sprang Vera Lindblad 100m, Mellanie Neudinger Nellmer 200m, Lisen Rignell 300m och Louise Eliasson 400m.

Alla våra aktiva valde att fira detta med asiatisk buffé inne i Göteborg på kvällen. Den ena portionen större än den andra - och vi misstänker att det var här, när vi fyllde på energidepåerna ordentligt, som vi avgjorde två av söndagens stafetter.

På söndagen var P15 först ut att springa försöksheat i 4x80m. Som väntat var laget tvåa över mållinjen efter MAI. Men alla våra killar kände att det fanns mer att hämta och gjorde sig redo inför finalen. F17 tjejerna sprang sitt försöksheat i 4x100m och låg 4:a inför finalen, med två F15 i laget (Mellanie Neudinger Nellmer på första sträckan och Ophelia Viirman på sista). P17 killarna kopierade tjejerna och sprang också till sig en finalplats i 4x100m, även de låg 4:a inför finalen.

Nu var det nervös stämning inne i Friidrottenshus under den korta pausen innan finalerna skulle genomföras. Kunde vi ha tre medaljlägen till!?

Det började med P15, som sprang en närmas perfekt 4x80m stafett, där växlingarna satt med samma precision som ett schweiziskt ur. Filip Olsson, som fortfarande är P14 och gjorde SM-debut, spurtade över mållinjen som 2:a, på den otroliga tiden 36.09 (36.63 i försöksheatet). Så helgens andra silver var därmed säkrat! I laget sprang August Calles, David Hedlund Carlson, Filip Ekström och Filip Olsson.

Därefter var det tjejerna som skulle springa sina 4x100m med ett fint slagläge med sin 4:e plats från försöksheatet. Tjejerna kom i mål på 49.40 (49.77 i försöksheatet) men dessvärre räckte det inte hela vägen till pallen, men väl en helt fantastisk 4:e plats. Och medaljen hade ju tjejlaget redan från lördagens svenska stafett.

Sist ut på söndagen var det P17 killarna, som ännu inte hade någon medalj, som skulle springa sin final i 4x100m. Petter Lundberg, som skulle springa den sista sträckan, sa redan innan start ”vi måste bara ta den, det kommer bli så dålig stämning i minibussen hem om vi inte tar en medalj nu…”. Sagt och gjort… Loppet var inte riktigt det schweiziska uret som P15 killarna visade upp, och vi låg långt ifrån medalj efter de två första sträckorna. Men det var nog här den asiatiska buffén från kvällen innan kom till nytta. För i sista kurvan hittade Malte Fuchs Edberg turbofunktionen och efter en sista växling så gjorde Petter detsamma. Petter har nog aldrig sprungit 100 meter så fort. Frågan är om ens Usain Bolt har gjort det…? Petter avancerade plats efter plats och tryckte sig in på en helt otrolig bronsplats(!!!) på tiden 43.79.

Stämningen var verkligen på toppen när vi vände tillbaka mot Stockholm! Våra aktiva, som har gjort Bromma IFs bästa år på mästerskapstävlingar i modern tid, avslutade nu säsongen med det bästa stafett SM sedan 2009. Som vi brukar säga när något går sådär extra bra; OPA!