Som förälder till ett barn som friidrottar får du förstås fler tider att passa – hör gärna med föräldrar till andra barn i gruppen om ni kan samarbeta kring lämningar och hämtningar.
Så småningom kommer barnet också att vilja delta i tävlingar och en tävling kan innebära att en stor del av en lördag eller söndag går åt till förberedelser, till transport till tävlingen, till att sitta på läktaren samt till hemtransport och ”efterarbete”.
Och så blir det idrottskläder som ska anskaffas, märkas, tvättas, letas efter, packas och packas upp…
En tid efter att ett barn har börjat med friidrottsträning kan dess föräldrar upptäcka att deras egen tillvaro också på annat sätt har påverkats – föräldrarna är plötsligt lidelsefullt intresserade av friidrott på TV, de ställer upp som elever i träningspass som barnet anordnar, de tvingas stretcha i de (för en otränad förälder) mest plågsamma ställningar och de lär sig allt om friidrottens tävlingsregler.
Kom bara ihåg att det måste vara vad barnet tycker är roligt som är styrande – försök undvika att låta din stolthet över barnets framgångar bli till prestationskrav som kan göra att barnet tappar intresset för sin sport.
Men njut av att ha ett gemensamt intresse med barnet!
När barnet blir tonåring blir reglerna för en förälder något annorlunda, så här beskriver mamman till en 15-åring vad som gäller:
”Som förälder till ett friidrottande barn träder man in i en värld som kan jämföras med att vara depåchef i formel 1.
Välkomna in i friidrottens värld!